Det har varit tufft i mitt huvud ett tag... riktigt kaos. 

Sen mina panikattacker förra veckan har jag varit rädd.. rädd för att dom ska komma igen. Vilket i sig har gjort mig orolig.  "Har du självmordstankar när du får paniken...... mmm eller hur därför ja åker in för att jag är livrädd för att DÖ" Puckon. 

Men nu har det ändå funkat rätt bra i några dagar... När jag håller igång. 

Så packningen mm har varit lite av terapi för mig faktiskt. 

Samtidigt som det är så många som bryr sig om mig så känner jag mig ensammas i världen. 

Är så besviken på mig själv... att jag föll... föll rejält. Trode ju att jag skulle dö. 

Sen att man måste bråka fram och tillbaka med sjukvården/psyk gör ju inte saken bättre... är dom inte utbildade eller?

Man kan ju börja undra..

Nu har vi snart packat ner hela vårat hem.... + allt vi kört iväg till garaget. Nästan bara det stora möblerna kvar. Har toaletten kvar att rensa och packa ner produkter i. Sen är det väl lite kvar i köket..

Till helgen flyttar vi.... till stugan. Då kanske stressen lägger sig lite... då är det ju "bara" flytten kvar till vårat hus sen. Eftersom allt redan är nerpackat... 

Snart är det vårat på riktigt.. LÄNGTAR!!!!

Nä nu ska jag packa lite till... Sen får jag väl fixa till mig med för jag ser ut som 100 svåra år.