Mycket har varit bra det sista... en del har varit jobbigt som fan. 

Har inte kunnat förstå mig själv. Varför jag låser mig... mina känslor. 

Min mormor har dött.. en befrielse för henne. 

Var på APU´n när dem ringde och berättade... så jag "svalde" vad jag kände just då.... sen har jag inte kunnat gråta. Känner mig som ett känslokallt monster. 

Har velat gråta men det går bara inte. Missförstå mig inte... älskade min mormor. har velat gråta men kan bara inte. 

Va är det för fel på mig??? 

Idag fick jag reda på att min bonusmormor bästa Eva ligger på sjukhuset okontacktbar. 

Allt med bara några veckors mellanrum. 

Får reda på mer sen... vill åka in och hälsa på visa att jag finns där för henne även om hon inte är vaken kanske hon hör. 

Hon har ställt upp mycket för mig.. och jag har funnits där för henne med. Fick bo hos henne när allt i huset jag hyrde frös.. I väntan på lägenheten jag hade innan jag blev sambo med Simon i december förra året. En skön mormor med underbar humor!! Älskar den tanten. <3 <3

Förutom allt det tråkiga och jobbiga så har jag haft en underbar APU plats. 

Är inne på sista veckan nu.. slutar på söndag.. känns skumt och konstigt.. tiden har gått så sjukt fort. 

Och jag trivs som fisken i vattnet med både personal och brukare!. 

Har sportlov vecka 7 och vecka 8 börjar skolan igen. 

Inte långt kvar i skolan nu.. i Juni är det slut... då har jag en utbildning lixom. 

Jag... Camilla har en utbildning då om jag klarar av dom sista kurserna vill säga. 

Än har ja lyckats klara dem. 

Jag mår toppen i mitt nya liv. 

Mindre tjock... mer "normal"... normal är fel ord... normal vill jag inte va. 

Men jag har mått bra.. jag har varit stark.. Jag har klarat av skolan utan att ge upp. 

Jag har fått vänner här.. Jag har mina bästa vänner i trollhättan. 

Har en "ny" underbar familj genom sambon ( hans familj ) Som jag älskar!!. 

Så är tacksam över jätte mycket i mitt liv!!!!